måndag, mars 06, 2006

väckelser?

Time Magazine har en bra artikel om house church-rörelsen. En av flera intressanta gräsrotsrörelser inom de evangelikala/karismatiska delarna av kristenheten. Det är vad det låter som: en församling som är av den storleken att de kan mötas i hemmet. Som cellgrupp, fast cellgruppen är hela församlingen! En wikipedia-artikel om fenomenet finns här! Fenomenet är intressant. Inte oproblematiskt - men är något det? Attraktivt för strukturtrötta postmodernister, och det är ju svårt att kalla det obibliskt: de första kristna möttes ju i hemmen.

En nära relaterad rörelse är emerging church-rörelsen (klicka för en positiv men bra wikipedia-redogörelse) Också den pomo-färgad. Mot organisation, alltför absoluta anspråk och kyrkomoralism. För individualitet, "narrativ teologi", kreativitet, "community building". Träffade en engagerad deltagare i rörelsen på Kyrkornas Världsråd: han beskrev det som ett försök att fokusera kärnan i evangeliet, som en reaktion mot äldre generationers tendens att fastna i det perifera, det mätbara. Typ: en kristen är en som inte dricker alkohol och inte har sex före äktenskapet.

Frågan är: Är dessa rörelser intressanta/relevanta för Sverige? Skulle vårt lilla, avkyrkade land öht. ha tillräckligt med underlag för rörelser av detta slag? (den som vill kan ju fundera på det tillsammans med emerging church-ledaren Brian McLaren som kommer till Sverige (Örebro & Malmö) i maj!)

6 Comments:

Blogger Gustaf said...

House church är bra, i teorin, tror jag. Problemet i praktiken är att det blir för trångt, för dålig luft. Man tröttnar helt enekelt lite grann på varandra. Vart tar man vägen då? Emerging church är mer intressant. Men känns i Sverige lite som att slå in öppna dörrar. Höstmötet var väl precis enligt programförklaringen, eller? Men känns oerhört intressant att se vad som kommer att hända "over there"
/ Gustaf Björkman

9/3/06 16:35  
Blogger joelh said...

håller med i stor del: house church är intressant, men jag förstår inte hur man ska orka stå ut i längden. på WCC talade jag med en biskop som menade att det låg i "den lutherska naturen" att vara skeptisk till försök att bygga "paradis på jorden" – vi kommer alltid vara syndare! i det avseendet kanske jag är lite luthersk. sen får jag problem med kyrkosynen. men med detta sagt: det är ju inget katastrofalt kätterskt som de håller på med! det är en förståelig reaktion i en redan dåligt situation.

Är inte Frizon mer emerging church än Pilgrims höstmöte?

16/3/06 09:55  
Blogger Gustaf said...

Kyrkosynen är viktig. Det är viktigt att skåda Kristus. ( Samma mening fast andra ord) Men det finns nog många fler sätt att vara kyrka på än vi ännu skådat.

Frizon vs Höstmötet är ju helt klart en intressant duell. Jag var inte på någon så därför kan jag ha lika starka åsikter om båda.

Höstetmötet vinner för att det är mer evangeliserande! Frizon står sig visserligen för att det inte är trendigt och så poserande som höstmötet. Trots det vinner höstmötet. Men också för att det satsar på en målgrupp som kyrkan annars inte ger så mycket för. Frizon är nog bra. Fast exiltemat kommer jag alltid att hålla emot dem. Don't get me going. rev G

16/3/06 13:44  
Blogger joelh said...

Nej, höstmötet är inte evangeliserande - det kan du inte få det till ens med det bästa skohorn! givetvis indirekt, men det räknas inte!

Vad är problemet med exiltemat? Något i stil med: "Det är synd om oss vi är utanför men vi är starka tillsammans"? Men ligger det inte något i det? Hans Johansson talade tex om att "avslöja samtidens avgudar" (som då i Babylon) - vilket ju är viktigt. get going: jag anar en grundläggande attitydsskillnad här. innan för eller utanför. i världen eller inte. eller?

17/3/06 08:42  
Blogger Gustaf said...

Det är mer evangeliserande än frizon, alltså det är lättare att ta med sig sin pojkvän/flickvän som inte tror till höstmötet än till frizon. Evangelisation är ju framförallt en kulturfråga. Att skapa en kultur som gör att nya människor kan närma sig Gud. Jag skulle absolut sätta lite pengar på att fler stammade på en bekännelse efter höstmötet än efter frizon.

Anledningen till att jag inte gillar exiltemat, exilteologin, är att jag inte tror att det är en riktig beskrivning. (Det kan ju bara vara så att jag håller den ifrån mig för att jag egentligen är jätteattraherad, typ projektion, men tror jag fatiskt inte) Just med den skillnaden att det judiska folket är ett utvalt folk för att hela världen ska räddas. Men kyrkan är inte ett utvalt folk på samma sätt. Vi är en extremt embrasserande gemenskap som vill att alla ska vara med, lång och korta, smala och tjocka, alla kan prisa Gud. När vi istället tror att vi är en sluten gemenskap som finns till för att invänta konungens återkomst, som ju faktiskt är tanken med exiltemat, så är det ju Knutbyvarning. Precis som du sa att du var lutheran för att du var skeptisk till att bygga riket på jorden. Jag tror vi ska passa oss för alla metaforer som understryker vår känsla av att nu är det bara vi kvar...

Eller, är jag helt ute och cyklar...

/rev G

17/3/06 12:10  
Anonymous Anonym said...

Vänner
Tänk att jag hittade er till slut. Jag kommer förhoppningsvis inte bli en särskilt flitig bloggare men gör ändå ett försiktigt inlägg av det mer informativa slaget.

Missa inte att McLaren kommer även till Stockholm.
Immanuelskyrkan den 18 maj kl 19 närmare bestämt. En affish kommer snart till en kyrka nära dig. På tal om emergent. Här har ni en bloggare som är på väg att flytta till Norge och som vill ha kontakt med likasinnade nordbor. http://www.bethel.edu/~shults/

Guds frid

17/3/06 17:55  

Skicka en kommentar

<< Home

Bloggtoppen.se